Latin: Microstomus kitt

Bergtunga tillhör familj flundrefiskar (inte tungfiskar) inom ordning plattfiskar. Det är en halvoval fisk, mindre långsträckt än rödtungan. Den har ett litet huvud med tjocka läppar. Färgen är fläckigt brunaktig på ögonsidan (ovansidan) och färgen skiftar beroende på bottens utseende. Blindsidan (undersidan) är vit. Bergtunga blir upp till 7 dm lång, men sällan över 5 dm. Den är bottenlevande på 20-250 meters djup på stenig eller bergig botten. Vikt upp till 1 kg. Honan är större än hanen.

Förekomst: Bergtunga finns i Antlantens nordliga delar utefter Nordamerikas kust och på Europasidan ner till Biscaya, i norra Frankrike. Den är vanlig utefter svenska västkusten.

Andra förekommande namn: Bergflundra, bergskädda, mareskädda, maretunga, monflundra, pluddermun, plösmun.

Fiske: Bergtunga är en viktig matfisk. Den liknar såväl sjötunga, som rödtunga i smak, men är liksom rödtunga är den lite lite lösare i köttet, varför sjötunga anses finare. Rödtunga fiskas med bottentrål som bifångst vid fiske av räkor och havskräftor. Minimilängd skall vara 25 centimeter. Säljs vanligen färsk, hel eller filead.

Miljö: Kontrollen av fisket är dåligt och har ökat markant. På grund av långsam tillväxt och sen könsmognad är den mycket känslig för fiske.

WWF rekommendation: Bergtunga är rödmarkerad.


TILLAGNING

Bergtunga kokas eller steks som annan vitfisk.

Läs mer

Nationalencyklopedin NE

Bohusfisk

Så filéar man bergtunga

• Plattfiskar

• Om plattfiskar }
• Hälleflundra }
• Liten hälleflundra }
• Rödspätta }
• Skädda }
• Rödtunga }
• Sjötunga }
• Bergtunga }
• Småtunga }
• Piggvar }
• Slätvar }
• Bergvar }
• Glasvar }
• Småvar }